Jag tror att många ibland känner mig bättre än vad jag gör själv, för de ser min inre glöd, min styrka och min passion. Att det kanske ibland är svårt att umgås med en person som vet sitt värde och som inte bryr sig om vad andra tycker och tänker, utan kör sitt eget race.

 

Jag vågar leva mitt liv och vara den jag är helt och fullt.

 

Och jag är en känslomässigt styrd person som är starkt sammankopplad med mina känslor, med en drivkraft och en vilja och envishet som gör att jag kan flytta berg om jag bara vill.

 

Det är när jag kopplar på hela mig själv och allt som jag innebär som jag kan förändra. Och jag vill åstadkomma så mycket mer än vad jag gjort.

 

Jag vet inte vad jag gör, men det verkar ju som människor dras till mig och ser min snällhet och godhet.

 

Att verkligen veta vem man är och veta att man blir känslomässigt berörd, och att känslorna styr mycket, ibland svämmar de över. Men jag skulle inte vilja vara utan dom, för de gör mig till den jag är. Den omtänksamma ärliga och uppriktiga person som gör mig till mig själv. De är en integrerad del av mig och germig en inre styrka osm många inte har. Jag vågar känna efter. Jag vågar släppa in folk i mitt liv och bli berörd. Och jag vågar vara mig själv, låt det bära eller brista. 

 

Jag är den jag är och är stolt över det. För jag har så mycket godhet ochomtanke om andr aimig. Vill alla andra väl och ibland ge mer än jag har.Jag är bäst på att vara mig själv. Och det kommer jag fortsätta vara. Jag hoppas någon vill stanna någon gång och fortsätta leva med mig.

 

Jag är den jag är och har en stor livskraft och kärlek till allt levande. 

Jag kommer aldrig förneka mig själv, och jag vet att så länge man är sann mot sig själv och vet vem man är så kan under ske. 

 

Ibland blir livet inte osm man hade velat och ibland händer det saker som får en att kraschlanda. Och det tror jag man behöver ibland. Bara släppa ut allt, släppa på alla spänningar och få känna sig värdelös och nedtryckt. Jag är bra på att trycka ned mig själv psykiskt, och få mig att känna mig själv värdelös och att allt är mitt fel.

Men jag är också bra på att vända de tankarna på en sekund, prata högt för mig själv och se mina styrkor. När allt är botten och jag inte vet hur jag ska kunna ta mig ur, när allt bara är svart. Då har jag en unik förmåga att bara vända på femöre.

Se mina styrkor, det som gör mig till den jag är och som med rätt vilja och inställning gör mig starkare och tryggare än någon jag känner.

 

Och det har jag förstått att den styrka och kraft jag har inom mig, att jag har lärt känna mig själv och hur jag fungerar, det är inte många som känner sig själva på det sätt som jag gör. För man vågar inte gå så djupt och känna sitt eget inre väsen. Man kanske aldrig har vågat krascha och bryta ihop.

 

Bara det faktum att jag bröt ihop, kände hur tomt allt blev och att jag insåg att jag tyckt om denna speciella människa mer än vad jag insett tidigare, nu när allt fick landa och jag kände tomhet inför att inte ha någon att berätta allt för. När kontakten typ är bruten, men ändå inte. Det faktum att jag än en gång fastnat för en människa och tyckt om en person, det gör mig glad och jag får en större tilltro till mig själv. För jag trodde inte det kunde hända.

 

Och jag har väl börjat inse att det som hänt har hänt, att livet går vidare och att man inte kan fastna i det som varit. Livet rullar på vare sig man vill det eller inte.

Jag får inse att jag och han fick en fin tid tillsammans och att man kan hitta en ny person, det är inte omöjligt att  finna sin person. Det som varit har varit, och det var en fin tid, rolig och trevlig och jag mådde som allra bäst och tog vara på tiden varenda gång vi sågs gför att inte ångra något, och att man inte visste hur länge saker skulle bestå. Utan bara vara här och nu, för det är bara just i det ögonblick vi lever som vi kan uppleva saker.

 

Man får minnas och vara glad över att vi ändå fick 5 månader med varandra. Fem fina månader.

 

Jag finner styrkan och kraften inom mig, och mitt fokus och kämpaglöd. 

Jag är inte död än så varför ska jag ge upp?

Idag så började jag med att se att livet går vidare, att man inte kan ändra på det som hänt, att vi går olika vägar och att det inte var menat att vi skulle vara med varandra men att vi skulle få en fin tid ihop och lära oss något om oss själva.

Man får acceptera de förändringar som sker, för i slutändan så tror jag mycket på att man ska träffa mycket olika folk för att lära sig mer om sig själv och det är ju en ynnest att få träffa och lär akänna alla de jag har i mitt liv. Och de som har charmats av mig och ser mig för vem jag verkligen är de stannar kvar i mitt liv. Det är värdefulla människor, där man måste vårda vänskapen.

Vårda det gemensamma och se människan.

 

Jag är en omtänksam person som vill att andra ska ha det bra, och vill behålla människor som är viktiga i mitt liv. Som jag har fått en djupare kontakt med och som jag inser vore för värdefulla att släppa taget om.

 

Men ibland så måste man ta hand om sig själv, och inte bara tänka på alla andra.

 

Och ibland måste allt få landa för att inse hur mycket en person betydde för en, och hurmycket man sknar den dagliga kontakten. Gråta och känna sig värdelös, inte tro man klarar av något. Och sedan finna styrkan och resa sig. Inse det fina och underbara man fått uppleva, att man kan ha det så bra bara genom att leva här och nu, och ta vara på sin tid varje timme och minut.

 

Det var så jag tänkte imorse, när jag körde till jobbet. 

Att det är idag jag ska leva, se det positiva i varje dag, sluta fokusera på det negativa. Plocka fram det jag har i mig och se till så att jag själv får igenom de förändringar jag vill.

Målinriktad och fokuserad på det jag vill ha allara mest.

Och att det som varit har varit, man kan inte ändra det som hänt. Och man får ta till vara det som ändå består.

Att det som hände var till det bättre, att man inte vet vad ens handlingar för med sig.

Det som är gjort är gjort.

 

Bra fortsätta leva för livet rullar på.

 

Jag hoppas vänskapen kan bestå, och att manlärt känna varandra så bra ändå. Att man ser bådas värde. Något borde det ju varit eftersom vi trivdes med varandra. Och kände att det var dags att avsluta innan man blev irriterade på varandra och började bråka. Omtänksamhet om varandra och att allt inte var hundra i det man hade.

 

För det måste ju vara så att ingen av oss egentligen hade trott att det skulle sluta nu, att man när man började ses hoppades att det skulle vara längre. Men ibland är det inte menat att man ska vara med varandra på det sättet, och att man ska få sin fina tid ihop. Och sedan inse att man har en plats i varandras liv men inte på det sätt man trodde först.

 

Man möter mycket folk i livet som berör, vissa stannar och vissa försvinner. Och man vet inte alltid varför. Men har man fått en djupare kontakt och ser ett vänskapsband och att man inte vill förlora en viss person, så kommer man behålla kontakten.

 

Framtiden är en tid man inte vet något om, och jag hoppas den för med sig ljusa stunder och återträffar och fina upplevelser.

 

Just nu ska jag leva så bra jag kan, och fokusera på mig själv och mitt liv. Finna min styrka och envishet och fokusera på målet. Fortsätta beröra folk och fortsätta träffa människor. Finna styrkan i mig själv och tycka om mig själv och trivas i min ensamhet. Bara leva här och nu och inte fundera ås mycket. Vara tacksam att man får träffa fina ochunderbara killar och människor, och att man kan lära sig något av dem och att man fick ha en fantastisk tid. Att man kan fatta tycke för killar igen och att man kan vara sig själv helt och hållet och folk tycker om en för den man är.

 

You can't change what has happened, you can only make the best out of it, and realise that you have actually lived in the very present.

 

När man har med andra att göra så vet man inte vad de tycker och tänker. OCh man vet att det inte är en s eget fel. För alla kan inte passa ihop kärleksmässigt. Ibland är det menat att man ska passa ihop påandra sätt.

 

Men det blev tomt och ensamt. Men jag vet också att jag kommer hämta mig och kunn alämna det bakommig och se framåt.

Och någon gång hoppas jag att vi två kommer kunna ses igen, som vänner. Men just nu är jag inte redo.

Du är värdefull och jag är egentligen glad att det som hände hände. För jag mådde inte bra innan heller med min oror och tvivel på hur du kände. Men nu när jag vet så är tanken lugn. Och fokus komme rnu vändas från dig på mig. För jag ska lära mig leva mitt liv igen utan dig. 

Och göra det jag är bäst på.. Gå min väg. träffa nya männsikor och vårda den vänskap som finns.

 

Du lever ditt liv ochjag lever mitt. Hoppas bara våra vägar möts igen.

Jag har alltid gått själv genom livet. Har aldrig haft de där bästa kompisarna, fick fina kompisar i Linköping ❤

Ibland tror jag att det är meningen att jag ska leva ensam.

Har svårt att få vänner och behålla kontakten för att jag inte orkar vara den som hör av mig hela tiden.

 

Jag är rädd för att förbli ensam och inte hitta någon att dela livet med.

 För allt jag vill är att hitta vänner att umgås med, få dela bra och dåliga dagar, hitta nån att älska, skaffa familj med.

 

Jag vet att jag duger som jag är, och jag tycker om den jag är.

 

Men att ett dåligt förhållande, mitt första, fortfarande ska få påverka mitt liv. Att den människan sa att det var mitt fel att det tog slut.

Jag som bara är mig själv och tar folk för de de är. Jag som är snällast i världen.

 

Såklart det var fel på honom, men de orden följer med så fort något går emot.

 

Vet inte varför jag har svårt att öppna mig för folk, gick ju fint för mina kära vänner i Linköping :-) och för vissa efter det.

Men alla verkar ju så glada, må bra i sina liv och ha hittat sin väg, medan jag är kvar och söker...

 

Vill inte belasta andra med mina problem, så jag gömmer mig bakom en fasad. 

 

Trycker undan och visar inte mig själv. Vågar inte visa mig själv för risken att bli lämnad själv igen.

 

Jag vet att jag mår som bäst när jag är mig själv och sann mot mig själv helt och hållet. Inte funderar och bara är här i nuet och lever o nuet.

 

När jag inser värdet i varje dag.

 

Att det är så här att leva.

 

Att man öppnar upp sig för människor, släpper in dom i sitt liv och får må alldeles underbart ett tag, ha en riktigt bra tid för man lever här och nu. Och sedan inte veta vad framtiden ger.

 

Det är bara jobbigt att inse att jag är själv och ensam i så mkt.

 

 

 

 

Det är lite typiskt att det är just i mars det händer saker i mitt liv, stora förändringar, som man själv inte kan påverka så mycket.

Bara så att förändringarnas vindar sker i mars =P

I mars 2011 ryckte jag in och påbörjade GMU (det hade jag ju valt själv iofs :) ) och det var ett steg till attt förändra mitt liv.

I mars 2012 blev jag inlagd på sjukhus, av en sjukdom jag inte kunde påverka, men som sedan dess har förändrat hur jag ser på mitt livoch hur jag lever mitt liv. Att livet kan ta slut vilken dag som helst.

I mars 2013 hände mycket som gav ringar på vattnet genom hela året, och det var mitt riktiga bottennapp och min vändning och återhämtning, från botten upp till toppen. 

I mars 2014 förändrades mitt liv än en gång, på ett sätt jag inte hade kunnat tro för en månad sedan. Eller ens en vecka sedan.

 

Så ibland undrar jag om mitt år börjar i april istället för januari =P

 

Men man måste tro att alla förändringar i livet för något gott med sig, för hade nån sagt i slutet av mars förra året att jag skulle ha det bästa året i mitt liv under 2013, och träffa så många spännane och trevliga och fina människor som har gjort av tryck i mitt liv, och klärt mig så mycket om mig själv. Att jag skulle må så bra som det faktiskt går att må. Så hade jag inte trott på dom alls.

 

Men så var det ju, för om 2013 kanske inte inleddes så bra, så hände det så mycket och jag upplevde så mycket, lärde mig om mig själv och andra. Fick uppleva och se med egna ögon att det går att vända. Att man kan må så bra och trivas så bra med sitt liv, så att man inte vill förändra det. Att det inte skadar att träffa någon ny människa fastän livet är bra som det är ändå, och sedan uppleva något som jag inte haft på 4 år.

 

För jag återfick tron på och såg med egna ögon att det finns trevliga, hyggliga, snälla och omtänksamma killar. Bra killar. Fick självförtroende och att bara må bra i en s.k. relation. göra det som kändes bra för mig och bara göra inte tänka, bara vara och ta vara på det tillfälle som bjöds. Må bra och ha det bra och leka, njuta och få veta hur bra man kan ha det, att man är värd att ha det så bra. Och komma igen efter 2 års stiltje på en viss front.

 

Att jag sedan i slutet av året skulle träffa en person som återigen skulle förändra min värld, det hade jag aldrig kunnat tro ens under sommaren. Och den chansen jag tog, den träffen jag åkte på under fina hösten 2013, den ångrar jag inte. För den upplevelse och de månader vi fick ihop var väl värt allt. Ibland måste man chansa utan att veta var det ska sluta. Den slutade iofs i mars, men den har gett så mycket mer. 

Det låter länge med 4 år, att vara singel i 4 år är en tid. Men man måste nog växa, hitta sin väg i livet, träffa många människor, må bra och plötsligt så händer saker.

 

När man har fullt upp io sitt liv, när man trivs och mår bra, när livet är fint och man inte vill förändra. När man mår bra inifrån och ut. Det är då de dyker upp =)

 

Och har det hänt en gång kan det hända igen.

 

Så av mina erfarenheter från förra året och hur mycket som kan hända och ske på ett år, som man idag inte har en aning om för man vet aldrig vad framtiden har att utvisa, utan vad som helst kan hända.

 

Det beror bara på vilka trådar man kastar ut, vilka chanser man tar och de val man gör. Hur mycket man vågar göra nåt nytt och ta vara på tillfällen som dyker upp.

 

För i slutändan handlar det ju om att leva och ha så kul man kan medans man kan.

 

Jag är bara 30 och har livet framför mig. Så jag tänker leva idag, här och nu. För framtiden är ett oskrivet blad!!

 

Händer lika mycket 2014 som 2013 kan jag skatta mig lycklig. För det är ett rikt liv!

 

Så mycket tankar, och minnen.

Just nu är fdet svårt att få reda i hjärnans vindlingar och främst att sluta tänka och fundera så mycket.

På det som inte blev.

 

Släppa tankarna och få ro i hjärnan, veta att det inte finns något jag kan göra för att påverka.

 

Det som har hänt har hänt och kan inte ändras. Det som är är.

 

Därför känns det bäst att få ut de där tankarna, och skriva ner dom här.

 

Det har varit en bra tid. Jag har verkligen levt i nuet och tagit vara på tiden. Mått bra och bara levt i den dag som är. Inte tänkt på det som varit eller det som komma skall, utan bara här och nu och tagit vara på den tid som vi spenderat ihop. Verkligen fokuserat på att vara där, ha det bra och känslan av att veta att man levt sina timmar, minuter och sekdunder med en bra människa är det man vill.

 

Har liksom inte tänkt på något annat än att bara vara där och då. För det är i nuet vi lever, och det är i nuet vi ska vara. Det är det vi kan påverka. Det är där vi är och andas. Så genom att ta vara på varje minut i närvaro av en annan person, när man väl träffas, DET är viktigt. Då man nu träffades så sällan.

 

När man är så trygg i sig själv och i sitt sällskap så är det skönt att man helt kan visa den man verkligen är. Vara sig själv i alla lägen. När man respekterar varandra och känner att man kan vara öppen och prata om allt, när det är högt i tak. När man bryr sig om hur den andre mår och vill det bästa för varandra.

 

Jag kommer alltid vara sann mot mig själv och visa vem jag är, då jag inte bryr mig så mycket om vad folk tycker och tänker. Jag har mina åsikter och jag är den jag är, lite tokig ibland men galet snäll och trevlig :) har mina egenheter, men vem har inte det.

 

Jag behöver skriva av mig saker för att bearbeta, bringa reda i det som snurrar runt i huvudet, när jag inbillar mig saker och försöker lura mig själv.

 

Alltid tidigare har jag sagt upp kontakten med de killar det slutat med, för att skydda mig själv ( har jag trott) men det har nog egentligen varit för att inte ta itu med det problem jag kanske måste jobbamest med, dvs inte fortsätta höra av mig i tid och otid fastän jag inte får svar, fastän det inte är lönt.

 

Det är väl därför jag vill skaer ska hålla så länge som öjligt, för avskeden är svårast, även när båda vill behålla varandra i sina liv. Fast på ett annat sätt, då det som skapats kanske är värdefullt på sikt, men inte fungerar just nu. Att framtiden har annat att utvisa, och man får se vad osm händer. Men att man måste släppa taget just nu.

 

Inte älta, inte fundera och inte höra av sig. När det är saknaden av att höra från den ena som är det man allra helst vill, men man vet också att det är det som egentligen är värst.

 

Man vill ju att vänskapen ska bestå, när nu inte djupare känslor växte fram, för personen som man lärt känna blev en vän man vill behålla.

 

Blev kär i ett landskap och i norrland, fick uppleva och dela en annan persons liv, och se fantastiska saker. Ny a upplevelser och minnen, som jag håller kärt.

 

Nu med den här erfarenheten och de här senaste månderna vet jag ju iallafall att det inte är hopplöst, jag vet att jag kan hitta rätt, att man kan vara sig själv med en person, känna trygghet och bara vara den man är och en annan person tar en för den man är, accepterar alla brister och allt det positiva. Man kan umgås och ha kul. Och hitta en person som mamn funkar ihop med på alla plan.

Det där med att leva i nuet och ta vara på den tid man har tillsammans, är också en väldigt viktig del. Samt att utseendet betyder väldigt lite, det låter kanske klyschigt men det är insidan som räknas =)

Att kunna vara med varandra och trivas ihop, kunna göra saker tillsammans och må bra.

 

Sen hur det blev som nu, vet jag är lika från båda håll. De rätta känslorna infann sig inte från något håll. Och då är det bara rätt att släppa taget och gå vidare.

Men minnas och komma ihåg den fina tid vi fick ihop.

Man lär sig alltid något nytt, och tar med sig sina lärdomar vidare i livet.

 

Denna gång vill jag behålla kontakten med människan i mitt liv, för vi är inte osams och det är i grund ett gemensamt och överenskommet beslut. Även om det ena gjorde slag i saken först.

 

Svårigheten med att släppa taget om människor har jag, och jag fastnar lätt och fort vid människor, tycker om folk och att tillbringa tid ihop och umgås.

Kan detta utvecklas till vänskap (om kontakten blir sporadisk) så är det ju bara bra, för då har jag brutit från min ovana också och vuxit än lite mer. 

Jag vill inte bli osams och jag vill inte tappa kontakten, så nu måste jag släppa, sluta tänka på att jag vill träffa honom. Varar ärlig mot mig själv och tänka på senast vi sågs, och hur det kändes då. 

 

Inte skönmåla, som det ibland blir när man inte ses så ofta, och mest håller kontakten via sms. Målar upp scenarior och fantasier som egentligen inte är. 

 

Inse att detta var för det bästa, för att vi båda ska kunna träffa den rätta, den där allt stämmer, där de rätta känslorna infinner sig. Och till det finns det gott mod =)

 

Man lär sig bara mycket på vägen!!

Och jag vet att jag kan träffa en bra, omtänksam kille som tycker om att spendera tid med mig och umgås med mig, tar alla mina fel och brister, tar alla mina goda sidor. Ser likheter och olikheter och gör något bra med det. 

 

Det var väl bara synd att känslorna inte infann sig med just denna person, ömsesidigt. Då jag trivdes så bra med honom och vi träffades när mitt liv var bra, när jag egetnligen inte ville ändra nåt. Men jag tog chansen och träffade honom och det är så könt att få veta att hur man än är så finns det människor som tycker om en för just mig och vill träffa mig för att jag är just den jag är!!

 

Jag är glad och tacksam för allt denna tid fört med sig!

Att jag kanske inte klarar av distansförhållanden så bra, det är iaf svårt att lära känna nån på distans.

Att oavsett vem man är, hur man är och vilka tokiga egenskaper och intressen man har så finns det fina, gulliga, omtänksamma och trevliga killar i världen.

Gäller bara att träffa rätt.

 

Men man ska ju också träffa mycket folk för att veta vad som är rätt för en själv.

 

Så, avsluta med de kloka orden;

Lev i nuet inte i det som varit eller det som kanske kommer, för det är här och nu du lever =)

Sluta tänk.

Släpp tankarna och fokusera på det du har och glädjs åt att du har upplevt fina saker.

Acceptera att saker händer, att det som hänt har hänt och att du inte kan påverka.

Njut och ha kul - för du lever bara en gång!

Ta vara på den tid du har!

Lev här och nu och tänk inte så mycket på resten.

Varje minut som går där du tänker på det som varit missar du något, det är sekundrar och minutrar av ditt liv som inte kommer tillbaka.

Det är när vi lever idag som vi mår som bäst - Och det vet du!!!

 

 

Jag har gjort något jag inte trodde var fysiskt möjligt, och har nog fascinerat mig själv. Jag kan inte fatta att det har hänt, men vågen och spegeln ljuger inte.

 

I torsdags morse vägde jag mig och vägde då 66,3 kg.

I lördags morse, lite mer än 2 dygn senare, så vägde jag mig igen och då stod vågen på 64,5 kg!

Min vikt hade alltså minskat 1,8 kg på bara 2 dygn!!

 

Jag kan inte förstå det och jag fattar inte hur det har gått till.

Men jag såg ju att något hade hänt runt magen också, och det känns i minkropp att något händer.

 

Jag tror att minkropp plötsligt bara slog om till fettdrift, det finns ingen annan förklaring.

Att mitt mål denna månad är uppnått, genom att vara enträgen och envis och hålla mig till kolhydrater i form av grönsaker, fettrik kost och normal mängd protein.

Det är bara det att jag de senaste daagarna ätit mer protein än tidigare, och det kan vara det och mina soppdagar som har gjort susen.

Jag har helt enkelt börjat titta lite mer på hur mycket jag äter, och har typ två dagar i veckan legat på kaloriunderskott, dvs ätit lite mindre än vad jag behöver. Men jag har ätit mig mätt och inte känt mig hungrig. Och tränar på fastande mage, med enbart tillskott av BCAA 10-30 minuter innan passet. Skippat Celsius helt nu.

 

Sedan intar jag den största måltiden antingen på morgonen eller på kvällen.

 

Jag märkte faktiskt att något var annorlunda igår, för jag åt en ganska stor frukost, sedan var jag ute och gick i solen och blåsten i 2,5 timmar, sen åt jag min hemmagjorda, sockerfria pannacotta från gårdagen, och drack lite kaffe.
Efter det kände jag mig inte hungrig och åt inget mer den dagen. Jag sov desto mer =P Totalt 9,5 timmar sov jag natten mellanlördag och söndag =)

Det enda jag kan komma på som hänt är att jag lärt kroppen att gå på fettdrift, och att jag kommit in i ketos.

 

Jag har sen igår morse lagt till Magnesium och zink tillskott.

Förra veckan tränade jag RPM (spinning), Grit Plyo, vila-onsdag, sedan två stycken BodyPump pass torsdag och fredag, varav torsdagens pass var release 89 och fredagens var release 88. Så det var inte samma pass och det var nog riktigt bra det =D

 

Jag är helt klart fascinerad över vad kroppen kan åstadkomma med rätt kost och bra träning, och lite extra tillskott, samt sömn och vila. Det kan ju vara så att jag förlorat vätska också =P

 

Så nu är det bara fortsätta på den inslagna vägen, och se hur jag mer kan transformera min kropp =)

 

Godkväll!!

Ny vecka, nya tag!

 

 

Denna vecka har jag tränat BodyPump på söndagen (ja mina veckor, eller iaf mina träningsveckor =P börjar med söndagar!), LesMills spinningpass - RPM på måndagen och LesMills HIIT med fokus på hopp och spänst, GRIT Plyo på tisdagen. Blir även BodyPump på torsdag och fredag.

 

Jag vet, är en sucker för LesMills träningspass - de passar mig helt enkelt, även om jag kör Kettlebells a la Func Gym ibland också ;-)

 

Efter Plyo passet i tisdags så var kroppen sjukt seg och trött, gick i 10% långsammare takt hem än vad jag brukar, och den sträcka som jag brukar gå och som normalt tar 20-25 minuter, tog säkert 30-35 minuter. Benen var helt döda efter först RPM på måndagen och sedan Plyo på tisdagen.

Men det som inte dödar det härdar =P

 

På tisdagkväll insåg jag efter att ha ätit och duschat att kroppen kanske behövde vila, för det var inte mycket som fungerade, kroppen och hjärnan var trött och jag började fundera för mycket på vem jag var och vad jag höll på med, jag kraschade lit ei mina tankar. Bröt ihop och tårarna rann. Kramade mina katter och höll de nära. Insåg att det bästa nog var attgå och lägga mig så kroppen kunde få återhämta sig. Därför var det ingen idé att träna på onsdagen. Så det blev välförtjänt vila igår. Ibland måste man luyssna på kroppen och alla signaler den sänder att musklerna måste få vila.

 

Efter tre tuffa träningspass tre dagar i rad så är det inte så konstigt att jag kände mig trött och sliten, i musklerna och kroppen. Och då blir hjärnan också lidande och tankar och känslor kommer lätt upp till ytan och svämmar över.

 

Det är nu 3:e veckan med strikt-normal lchf kost, och jag vet ju att det tar ett tag för kroppen att vänja in sig mot fettdrift, och att det bara är att kämpa sig igenom den tuffa tiden. Det blir bättre sen =)

Och jag vet att uthålligheten och kraften och orken kommer förbättras när kroppen lär sig vilken energi den ska använda. Finns ingen risk att jag hoppar av heller, för har man ätit allt mellan fakir lchf till liberal lchf under ett antal år (med viss fusk ibland) så har man det som livsstil och det är den mat man valt att äta och leva sitt liv på =) För det ger så mycket mer än vad det tar!!

 

I tisdags på Plyon kan jag säga att låren brände bra, och att det var tufft, men om man tänker på att jag körde ett RPM-pass dagen innan så är det inte så konstigt att lårmusklerna var trötta =P Och när jag väl kör ett GRIT pass så kör jag järnet, ger max och får ut max av träningspasset. Det är ju inte meningen att man ska orka, eller vilja, göra så mycket efter, så då är det bara köra allt man har. Ta i så man spricker =)

Grejen är ju den också med RPM att man sätter igång förbränningen så att det fortfarande påverkar up till 24h efter träningen, och att jag då körde ett HIIT pass på 30 minuter dagen efter gjorde ju att förbränningen tog ny fart än en gång, och det krävs så mycket av kroppen när den är där uppe på den höga nivån att det inte var så konstigt att tröttheten kom över mig senare på kvällen.

 

För det är ju så att om man inte ger allt man har och tar ut sig maximalt på de träningspass man går på, vad är det då för mening med att träna. Man ska ju vara totalt slut och känna att man verkligen tagit ut sig när man går från passet. Det ska vara jobbigt under tiden, sjukt jobbigt helst, för att man sedan ska känna att "det här gjorde jag bra". Nästan så man inte vill komma tillbaka nästa gång, men ändå så får man sig en sån kick och vet hur mycket det ger att man likväl är där nästa gångoch kör stenhårt. 

För det blir ju aldrig lättare, man tror ju det, men då tar man ju i mer och känner att man kan ta i mer, och så blir det lika pissjobbigt ändå ;-)

 

Denna vecka har jag ändrat en sak i min laddning inför träningspass, och det är att jag skippar Celsiusen, och kör nu på en 400ml drink av BCAA-XX (från MMSports) För att få in amniosyror och vitaminer och mineraler i kroppen. Har ju kört detta efter passen tidigare, men har nu tagit det innan, eller under. Och det funkar bra. Målet är väl att få i sig det antingen 5 min innan passet eller 5-10min efter passet. För att avbryta muskelnedbrytningen och sätta in aminsosyror där de behövs.

 

Sedan äter jag lchf frukost: 1-2 ägg (kokta/stekta), tinade frysta bär med grädde, en kopp espresso, mina vitaminer och kosttillskott: 5000IE D-vitamin, 1 kapsel mjölksyrabakterier (Probi mage), 2st omega-3 kapslar, 1 kapsel "One Beauty" (fitnessguru) för att stärka hår, hud och naglar och det sköljer jag ner med ett glas av apotekets "Immun" brus/C-vitamin brus.

 

Lunch denna vecka: blomkålsmos med grädde och smör, 4st stekta falukorvsbitar, lite broccoli och en hel del bearnaise.

 

Kvällsmålet blir lite varierat beroende på vad jag har lust med, men har denna vecka blivit mest pannkakor gjorda på 2 ägg, 1 dl grädde/naturell fil, 2 msk "One Bake" (fitnessguru), 2 tsk fiberhusk. Tilld et har jag ätit frysta bär som jag tinat, eller mozzarella och smör.

 

Dricker väldigt mycket vatten under dagen, alla dagar för att få i mig vätska inför passen på kvällen, och för att förbereda inför morgondagen. För det man dricker idag är ju även laddning inför imorgon.

 

Så det är mycket planering och ätande. Men jag äter juinte på precis samma tid varje dag (jo frukost och lunch), men kvällsmålet blir ju lite i förhållande till när jag tränar. Tränar jag senare än 17-18 på kvällen, så ser jag till att få i mig lite fett i form av smör, grädde eller kokosolja innan träningen. Men oftast blir kvällsmålet efter träning, men innan dusch =)

 

Resten av denna vecka kör jag BodyPump, och ska satsa på att maxa iaf någon dag. Beror på hur mycket vikter det finns tillgängligt =P

 

En månad med GRIT Plyo coh RPM kommer göra susen för uthållighet och kondition, det kan jag lova!!

 

Rock on

Keep up the good fight

Live long and train hard =)

 

 

 

Igår när jag gick hem i sakta mak så började jag fundera över alla olika val man gör i livet och hur det sedan leder en vidare och in på det spår man är idag. Hur livet ter sig av hur man valde tidigare. Hur man liksom hamnade där man hamnade idag, och man funderar hur livet hade sett ut om man valt annorlunda då när man gjorde sina val.

 

Tänkte på hur jag kom in på den bana jag gjorde och hur det hade kunna blivit annars.

 

Om jag när jag skulle göra mitt exjobb inte hade valt att göra det i Uppsala, utan hade hoppat på den stora chansen och möjligheten att göra mitt exjobb i Toronto (Kanada). Var hade jag varit då? Jag hade inte kommit in på det här spåret iaf och jag hade nog inte varit just där jag är idag, men kanske i närheten geografiskt sett, eller så hade jag varit kvar i Kanada =)

 

 

Och om jag hade valt att skjuta på exjobbet i Uppsala för att jobba kvar på Marabou, som maskinoperatör och fått ett jobb, tjänat bra med pengar, kanske fått jobbet på Silex Microsystems som processoperatör - som var min plan, då hade jag varit kvar inom det segmentet och aldrig sökt jobbet på Korsnäs och aldrig kommit in på skogsindustrin. För labteknikerjobbet på Korsnäs i Frövi var min väg in i kartongbranschen och arbete inom skogsindustrin, hade jag inte trivts så bra där hade jag aldrig tänkt på att söka till Iggesund.

 

Så de val man gör och de människor som finns runt en medan man gör valen är de som påverkara var man sedan hamnar.

 

Ibland tror jag att det handlar om slumpen.

 

Ibland tror jag det handlar om ödet.

 

Att man ändå skulle hamna ungefär där man är nu ändå¨, att man hittar sin väg till det liv och de människor man ska leva med, bara att man på vägen dit kan välja olika vägar. Jag tror jag alltid varit dragen norrut och vill bo i Norrland. att jag funnit mitt land här uppe, men vill längre.

 

Man gör så gott man kan och bidar sin tid i väntan på något bättre, att ställas inför ett nytt val som kan ta en längre, utvecklas i sitt liv och se nya vidder. Lära sig mer om sig själv.

 

Allt är ett val och du lever som du väljer att leva!

Igår så körde jag ett pass av LesMills RPM, dvs deras spinningpass. Jag har kört det förut, när jag bodde i Finspång och Linköping, dvs 2009 och 2010, så jag trodde jag visste vad jag gav mig in på =P

Bara den skillnaden då at tjag äter helt annorlunda nu, och är i en annan form nu. Det jag visste var att det skulle vara jobbigt, men int ehur jobbigt och att det skulle kännas så här dagen efter ;-)

 

Svetten rann, jag kämpade på spinningcykeln, trampade så benen brann, det var askul och skitjobbigt. Kände mig som en våt fläck efteråt.

Sedan när jag gick mina 2,5km hem så orkade jaginte hålla den höga hastighet jag brukar när jag går, utan det var en normal hastighet, så jag kom hem på 25-30 minuters promenad, för jag kände i kroppen att den var totalt slut. Bara viljan att komma hem som gjorde att jag tog mig hem. Jag har nog en jäkla kondition ändå tror jag, fast igår var det tunga steg (om än väldigt lätta) =P svårt o förklara, hade liksom ingen spänst eller kraft i benen, men jag flöt ändå fram =/

 

Hur som, så åt jag lite när jag kom hem, satt sedan på en stol i köket och gosade med en katt. Men insåg att jag inte orkade vara uppe så mycket längre, så jag duschade och gick typ o la mig 21:30, för kroppen pallade inte vara vaken längre, och mina fötter ville ionte stå på marken längre ;-)

 

Jag har inte varit så här totalt slut efter ett träningspass på jag vet inte hur länge, så det kanske var precis vad jag behövde (GRIT Strength - gör samma sak med kroppen =P ) ett pass RPM i veckan kommer ju göra under för både min kropp, min styrka och min kondition och få köra järnet ur mig en dag i veckan är ju inte helt fel det e =P

 

Jag kan jämföra hur slut jag blev efter passet med hur slut man brukar vara efter en dag ute i fält på en 4-dagars militärövning, eller hur trött och totalt slut man är i kroppen efter alla de fyra dagarna i fält när man kommer hem och känner efter, eller eefter en veckas orientering i O-ringen. Bara för att jämföra med något ;-)

 

Men att vara så pass slut, och känna det dagen efter efter ett 50 minuters träningspass på en cykel, det var nåt nytt, och så härligt =D

 

Så här dagen efter kan man undra vad man gjorde igår, för kände mig totalt slut i kroppen när jag vaknade, morgonen hemma går ju på rutin så det var bara göra som vanligt och sedan gå ner till stationen, en promenad i uppåtstigande sol så här mellan klockan 06:00 och 06:25 :-D

 

Det var när jag satt på bussen som jag kände huvudvärken komma smygande, och jag misstänker att det är vätskebrist. Insåg igår på passet när jag svettades så mycket att jag nog druickit för lite vatten, och försökte vätska upp efteråt, men det räckte då inte. Så idag handlar det om att vätska upp och få i sig sitt vatten. För det är inte kul att gå runt o ha huvudvärk. Jag är ju allmänt trött och seg ändå efter gårdagens pass =)

 

Så i fortsättningen så kommer jag köra ett RPM pass i veckan, föredragsvis onsdagar, vätska upp rikligt dagen innan och under dagen före ett pass, köra järnet och få upp min kondition och uthållighet.

Så jag är redo att sätta mig på cykeln och cykla till Iggesund när vädret blir varmare och bättre, mars ut ska jag iaf köra RPM en gång i veckan (och som jag tränar överlag nu) kanske blir längre om jag fastnar =P

 

Idag är det CXworX och Sh'Bam som står på agendan för kvällen :-) bara kör så det ryker!!

 

Vila kan man göra när man är död :P

 

I mitt liv har jag aktivt valt bort att inte äta socker och vetemjöl samt att inte dricka alkohol.

Det verkar ofta som att dessa val JAG gjort verkligen provocerar de flesta människor jag dagligen träffar. Varför vet jag inte, men kanske är det för att jag KLARAR av att motstå alla kakor och bullar och fikabröd som dagligen förekommer i fikarummet....

Vad vet jag... jag kan inte läsa andras tankar =P

 

Dessa val jag gjort och det sätt jag äter på, allmänt kallat högfettkost (då jag äter mer fett än vad som den nu normala kosten innehåller, enligt tallriksmodellen) är inte som många tror för att gå ner i vikt. Det är INTE en diet eller ett bantningsförfarande, det skulle jag inte utsätta min kropp för.

Detta är en livsstil som jag valt, som går utmärkt att kombinera med en hög träningsdos.

 

Jag äter det jag gör och väljer aktivt bort vissa livsmedel för att optimera min kropp och för att leva ett långt och friskt liv. Att orka med och vara fokuserad och vaken de timmar som dagen innehåller. 

Jag märker att mitt blodsocker är stabilt och jag har inga dippar. Min hjärna är alert och vaken om jag fått sova bra under natten. Jag har ingen "paltkoma" och jag äter när jag är hungrig. Blodsockerkurvan ligger på en jämn nivå.

 

Frukost och lunch äter jag, sedan så beroende på när jag tränar och vilka möjligheter jag har att äta innan, så blir det så, men jag äter inte mindre än 3 timmar innan ett pass.

Som igår när jag tränade kl 18:40 så åt jag inget mellan lunch och träningen. Jag drack en Celsius 60 min innan, och drack 400ml BCAA-XX (från MMSports) 10 min innan passet för att få en aminosyra-boost och orka med BodyPump passet. Men jag var inte hungrig, och det var antingen för nära inpå passet eller för nära inpå lunchen för att jag skulle kunna äta något. Hellre då att äta mat efter passet, då blev det cirka 60 min efter att jagåt 2 kokta ägg med en klick smör havssalt och svartpeppar; 4,5 skivor bacon, och tre skivor inlagd ingefära.

 

Det jag främst har upplevt är att ha ett jämnt intag av vätska och dricka vatten kontinuerligt över dagen. Då slipper man vätskebrist, och ett bra sätt att kontrollera om vätskenivån är bra är att studera färgen på sitt kiss. Det gjorde jag igår kväll efter träningen, och det var genomskinligt, dvs jag var i perfekt vätskebalans. Det är dit jag strävar.

 

Jag vill förstå min kropp och hur den fungerar, när den fungerar som bäst och vad jag kan göra för att påverka att kroppen mår så bra som möjligt.

 

Ett sätt jag kommit underfund med är att vad man äter påverkar hur man mår och hur kroppen mår.

 

Jag vill må bra, vill att kroppen och magen ska må bra, slippa vara sjuk så mycket och kunna träna så mycket jag vill. Bygga muskler och maximera min prestation.

 

Vitt socker och vetemjöl är i grunden samma, det är sockermolekyler och raffinerade och förädlade bortom den råa form som vi naturligt åt förut. Näringsinnehållet i dagens vetemjöl är inte i närheten av vad det var för 70 år sedan. Jag ser på det som ett gift, och att många är sockerberoende utan att de vill erkänna det för sig själva. 

Dessa två livsmedel är inflammatoriska och göder cancercellerna, det är cancertumörernas mat, som gör att de växer. Genom intag av vetemjöl och socker så ökar risken för att bli förkyld oftare, och att stanna där. 

 

Genom en enkel omläggning av kost så kan man vinna många fördelar. Bli mättare och få bättre humör. Inte bli beroende av att äta på vissa tider, utan mer äta när man är hungrig. Äta gott och må bra.

 

Jag skiter i hur andra väljer att äta, bara de mår bra av hur de nu väljer. För att må bra i livet är ändå det vitala.

Och jag hoppas att folk kan sluta lägga sig i hur jag äter, och bry sig om sig själva istället, och de val de gör.

 

Bara för att man tänker på hur man äter och vad man stoppar i den kropp man har, den kropp som man bor i, huset man ska ta hand om, behöver detinte betyda att man bantar.

 

LCHF är en livsstil inte en diet eller bantningskur. Högfettskost håller i längden och jag äter nog mer varierat och godare mat nu än jag någonsin gjort tidigare.

Det finns mycket gott bara man vågar testa nytt.

 

Och de som tror att jag högfettskost äter för att jag vill gå ner i vikt, ja de kan ju ta sig en funderare på hur de ser på sig själva! Tror det ligger mycket självkritik i det.

 

Mitt val, mitt liv. Och de val jag gjort gör jag för att må bra och leva ett lång, aktivt och friskt liv!!

 

Peace out!

 

(Ja, jag är väldigt ärlig och rak om hur jag tycker, men det är hur jag är) =)