I tisdagskväll så blev en snabbt inbokad fika av med FF, alltid lika trevligt och man blir så glad när man ser honom komma med cykeln, fast denna gång så kom vi fram till Waynes samtidigt från två olika håll, med varsin cykel, och ställde dom nära varandra.

 

Han ler och ögonen lyser och är glad över att se mig, och jag är lika glad över att träffa honom.

 

Fikade i 1h40min denna kväll också, har mycket att prata om, allt möjligt, oftast nya samtalsämnen varje gång.

Denna gång avhandlades skidåkning (utför) och lite snack om längd (även om ingen av oss är aktiva längdåkare), träning och vädret, cykling och sedan lite av varje. Vad man gjort och vad man ska göra.

 

Det är trevligt och roligt att ha dessa fikastunder med FF, han är en trevlig kille, som jag är skitglad över att vara vän med och ha lärt känna.

 

Typ varannan vecka ses vi och tar en fika, och blir så glad att träffa honom.

 

Vi skojar och skrattar och har en fin stund tillsammans.

 

Vi tar oss tid att träffa varandra och båda tycker det är kul att kunna umgås, värdesätter dessa stunder, då de har blivit en del av ens vardag.

 

Det är roligt att känna lite folk utanför jobbet, utanför hemvärnet, som man kan snacka med om allt möjligt, om livet och det dagliga. Få ta del av en annans liv och värld.

 

Vi har lite saker gemensamt, han har nyss börjat träna på gym och jag tränar ju som sagt en hel del.

 

Vi åker utför och känner inte så många i vår egen ålder i stan. Han komme riofs från Sundsvall så han har inte så långt "hem", men det är bra att känna folk i den stad man bor, som man kan umgås med på vardagskvällar och ha det trevligt ihop med.

 

Man bryr sig om varandra, och efter att det under hösten var lite knaggligt med bekantskapen så blev den efter ett frågande sms och möten/fika en gång i veckan en företeelse som jag tror båda två värdesätter stort.

 

Det är också dessa fikastunder som gör livet lite roligare, och jag är glad och mår bra efter att vi setts och haft vår fikastund på Waynes.

 

ett tag trodde jag att vi aldrig mer skulle ses, men sedan hände något, jag sa att jag ville träffas och umgås som vänner, och det nappade han på, och sa att han gärna ville umgås som vänner. Och sedan har vi setts regelbundet när vi varit i stan och haft tid att ses och fikat.

 

Det är de små gesterna och trevliga stunderna som förgyller ett liv

Det är inte alltid så lätt att leva.

Man tror sig ha en uppfattning om saker o ting, och tror att man vet vad som händer.

Man lär känna en person och snackar med denna på internet, sms och på telefon.

Man gör upp planer och försöker hitta en tid att ses,

Jag ångrar nu att jag inte svarade annorlunda förra onsdagen, att han hade fått komma ner och jag hade tagit halva dagen ledig för att vi skulle kunna träffas.

Men jag trodde ju att det skulle dyka upp fler tillfällen, vi snackade ju om det den dagen, på fredagen och på lördagen. Båda ville ju ses och fixa så vi kunde ses.

Men det ville sig väl inte, det var inte min tur att bli glad, det var inte min tur att få träffa honom.

 

Fick veta av honom själv när jag frågade om vi skulle ses i helgen att han börjat träffa nån annan.

 

Och då hade vi veckan tidigare pratat i telefon att i mars så kanske det skulle bli lättare att ses, då han inte längre skulle jobba på helgerna. Och vi hade ju pratat om det hela tiden. Men plötsligt så var det inte intressant längre.

 

Jag kanske hoppas för mycket på en person, men jag vet inte hur jag ska ställa mig, när man snackar mycket, planerar för att ses, och båda vill träffa varandra, försöker hitta en tid som passar och sedan så känner man bara besvikelse och uppgivenhet.

 

Det har ju varit spännande, nyfiket och jag har varit glad och mått bra av att ha fått kontakt med en sån fin kille, nån man var nyfiken på och ville ge en chans, iallafall träffas och se hur det kändes.

 

Men inte ens träffa honom fick man en chans att göra.... =(

 

Ja, jag är väl inte redo då, när ett bakslag och en motgång får en att bli så nere

När man blir ledsen och uppgiven och än en gång får inställningen att man inte kommer hitta nån

Jag hade innan bestämt mig för att ta det lite lugnt och chilla, men till slut är man där och bara väntar på att han ska höra av sig, svara och blir nervös för att ringa och skriva.

Man fokuserar på en person, och när den personen hittar nån annan så dör allt igen.

Har inget intresse av att försöka hitta nån mer/annan, ger upp och gräver ner mig.

 

Jag måste lära mig att hantera motgångar bättre....

Inte fastna så hårt

Men man vill ju oxå vara nära i kontakt med sina känslor, kunna känna lyckan och kunna lägga ner tid och lust i att lära känna en ny person.

Bli glad och dela med sig av sitt liv. Öppna upp!!

 

Jag är nog inte så redo eller stark som jag trodde.

Det är jobbigt och jag är ledsen, besviken, speciellt som man trodde att intresset fanns dr från hans sida också.

Besviken äver att saker ibland händer så fort....

 

 

Jag har tröttnat på att folk som inte förstår undrar varför jag vill bränna fett, varför jag "som redan är så smal" vill gå ner i vikt, varför jag som är så vältränad måste tänka på vad jag äter.

 

Jo, så här är det, till alla ni som kommenterar och undrar varför:

 

Bara för att ni tycker att jag är "smal" och vältränad och inte har så mycket extra fett på kroppen, ni jämför med er själva och andra överviktiga.

 

Det kanske är så att jag inte har nått min idealvikt, och att det lilla extra fett och fluff jag har är för mycket i mina ögon. Just nu väger jag 67 kg, det är i MINA ögon för mycket, och min idealvikt som jag vill nå och stanna vid är 64 kg. Där har jag legat, och jag vet att det krävs ARBETE för att nå dit, och jag mådde bra i den kroppen.

 

Tänk på att när ni kommenterar något så är det aldrig enkelt, det handlar inte om att andra tycker att jag är fin och frisk och hälsosam, utan det handlar om vad jag själv tycker.

 

Det är mitt liv och min kropp, och jag vet vad jag mår bäst av.

 

Jag försöker inte uppfylla nån annans önskningar eller mål, utan det är mina.

Och mitt mål är att minska 3-4kg i nettovikt, öka fettförbränningen och få mer framträdande muskler. Öka muskelmassan och bli starkare.

 

Och för att nå dit så måste jag minska mina portioner jag äter till lunch och middag, äta mina mellanmål och på så sätt bränna bort fett.

 

Jag har tröttnat på att bara för att man ser fit och tränad ut så syns det som dumt och onödigt i mångas ögon att man vill gå ner ännu mer i vikt.

 

Varför ska det bara vara rejält överviktiga som "har rätt" att gå ner i vikt, snacka om fettförbränning osv???

 

Så tänk efter före ni kommenterar. Jag och många med mig som har samma syn blir ständigt kritiserade för vi vill gå ner i vikt, och minska fettet. Varför???

 

Gör något åt det fett ni som kritiserar har istället, förändra ert liv istället för att "tänka" på någon annan och vad den äter eller gör för att må bra. Se över era liv istället för att kritisera andra. Är ni nöjda så fine, men kom inte och säg att "men du som redan är så smal, du behöver ju inte bränna fett"

 

FÖR DET HAR DU INGET MED ATT GÖRA, VARFÖR JAG GÖR DET JAG GÖR!!

 

Det är mitt liv, och jag gör det som är bra för mig och som jag mår bra av.

Jobbar på ett ställe där det ska dras ner på folk, övertalighet som det så fint heter. Eller fint och fint, det är ju bara skit egentligen.

Arbetare kostar pengar därför ska det dras in på det som kostar, skäras ned i arbetarlängorna, sparas där det kan.

 

Jag är relativt ung på min arbetsplats, och har till största delen äldre kolleger.

 

Nu när övertaligheten ska förhandlas så kommer ju de äldre troligtvis vara kvar och de yngre få byta jobb, om man får önska och vara egoistisk (inget ont mot alla jag jobbar med) så skulle man vilja att LAS inte fanns, att de yngre skulle få vara kvar och jobba på samma ställe där jag jobbar, för att få en större åldersspridning och för att utbytet äldre-yngre är värdefullt. De yngre behövs för att jag ska kunna känna mig hemma, och för att inte bara umgås med (ursäkta ordspråket) gamla stofiler, som man inte har så mycket gemensamt med i livet i övrigt.

 

Visst är det lärorikt att jobba med äldre också, men man behöver den yngre generationen för att känna sig hemma och trivas.

 

För mig som inte har så stort umgänge utanför jobbet så blir det än mer viktigt att kunna umgås med folk i ungefär samma ålder på jobbet, vill inte ha en segregering på arbetsplatsen.

 

Visst är det bra att arbetstid tas till vara, och att de som arbetat länge har en trygghet, men varför ska detta alltid drabba de yngre? De som inte har arbetstid att falla tillbaka på, det är ogynnsamt för företaget och det blir lite av en diskrimenring pga att konkurrensen inte blir på lika villkor.

 

Tycker i mångt att LAS är en förlegad sätt att tänka.

Utifrån mig själv, utifrån att man som ung just kommit in på arbetsmarknaden och så är man den första att ryka när det ska dras ner, när det egentligen är de yngre som behövs, för att Sverige ska leva.

 

Man vill ju ha något gemensamt med de man arbetar med och spenderar större delen av dagen tillsammans med.

 

Lite därför jag slutade på min förra arbetsplats, för att det inte fanns några jag kände samhörighet med, det var folk som hade familj och barn och hade jobbat länge i företaget, visst med mycket erfarenhet, men det där att leva ensam, vara singel och inte ha familj, det var det ingen som jag kunde känna igen mig i. Prata om sånt liksom. Så då hade jag många vänner utanför jobbet.

Här är det tvärtom.

 

Om man skulle få önska och bestämma så skulle ingen få gå....

Men, det är pengarna som styr, tyvärr =(

När ska man inse att arbetarna gör så att pengarna trillar in, när ska man inse att man inte i alla fall kan ersätta människor med maskiner, när ska man inse värdet i att ha människor på arbetplatserna och inte bara se dom som en kostnad?

 

Vi behövs allihopa, enbart tjänstemän kan inte driva en fabrik!

Hem åt från början RA73, nu Arlanda Wings.

Denna vecka har jag varit lite av en gottegris, Fettisdagen och pannkakans dag inträffade i tisdags, och sen dess så har det i torsdags blivit en hallonpaj (utan vaniljsås), i lördags smällde jag i mig två stycken vaniljsemlor - hur goda som helst, och idag 8söndag) så avsllutade jag min "onyttiga" vecka med en äppelpaj med vaniljsås.

 

På det har det inte blitt så mycket träning denna vecka, bara måndag, tisdag och onsdag. På tordagen fikade jag med F (en värdefull kväll med en trevlig kille, och denna kväll på waynes så snackade vi och ville inte sluta, kändes bra i kroppen), på fredagen var jag borta i stockholm hela dagen och åt en Pasta Carbonara på Vapiano, Stureplan =) Äter inte pasta nån annan stans än på vapiano när man väl börjat så kommer inte pastan vara lika god nån annanstans, man har satt ribban högt =D

Sedan så har jag haft känningar i halsen, att det inte är 100%-igt så därför blev det ingen träning idag heller, bara lite ryggövningar, en långpromenad, lite situps och tricepspress hemma.

 

Har läst lite och kommit underfund med vad jag ska göra för att få de resultat jag vill ha.

Efter denna vecka så blir det nu till att tänka på hur stora portioner jag tar, protein och grönsaksmängd stora som en knytnäve respektive, och en knäckebrödsskiva till det, till lunch och middag.

Att jag ska sluta äta efter det och inte ta en till brödbit... Jag måste få karaktär och inse att jag måste förändra något för att jag ska kunna se förändring i andra områden.

Frukost och mellanmål ändrar jag inte, de funkar bra. Utan storleken på portionerna till lunch o middag är det som måste förändras.

Samt att när jag känner ett sug efter något annat så måste jhag dricka vatten, och jag ska börja dricka mer vatten under dagen så mättnadskänslan sitter i längre och suget efter något annat dämpas.

 

Det är nu min plan, med start denna eftermiddag och fortsatt framåt.

Dricka vatten, kontinuerligt, för jag vet ju att dricker man vatten blir man inte lika hungrig, och vatten mättar också..

Jag tar min kunskap om mat och kost och vätska och träning och implemeterar det.

Jag vet ju allt detta redan, bara att jag fyskat, varit lat och tagit lite genvägar.

 

Men vill man se resultat, och vet att man inte kan öka sin träningshalt, om man redan tränar 6-7 gånger i veckan, varierat, så måste förändringen ske i maten och förhållandet till mat.

 

Det jag tänkt och lägga in i min träning, men som ej blivit av än, är konditionsträning och intervallträning, kanske börja simma igen, stärka min rygg med simning och förbättra konditionen.

 

Wish me luck, I'll need it !!

Idag, denna morgon, har min envishet gjort sig tillkänna igen. Iblan är jag glad att jag är envis som en åsna, det är nog den egenskap som jag har mest nytta av och är stoltast av.

 

Denna natt hade det snöat dryga decimetern igen, lätt fin snö iofs (hade väl vart än värre om det varit blötsnö =/ ), men att det snöat så förskräckligt och att de inte hunnit ploga vägarna runt i kring där jag bor det visste jag inte. Hade jag vetat det hade jag tagit en annan väg. Men som det var nu så cyklade jag ut den vanliga vägen. Tilläggas ska att jag har en cykel som är oväxlad, och bara riktigt mönster (MTB däck) på framhjulet, i bak så är det ett stadscykeldäck dvs ger knappt nåt grepp i snö =P

 

Så där cyklade jag alltså, kom knappt framåt för vägen var ju som sagt oplogad. Jag fick hoppa av och småspringa/gå tills jag kom upp på en lite större väg och nerförsbacke, sen så på ren och skär envishet och viljestyrka så cyklade jag (sladdade och gled) och trampade för kung och fosterland i bilspår genom 1 decimeter snö.

 

När jag först körde stött, då var jag inte alls långt hemifrån, så funderade jag faktiskt på att ta bilen, men kom sedan på att den ju står under 2-3 decimeter snö, insnöad och övertäckt på min parkeringsplats, har inte varit ut med den på lite över en vecka. Så den tanken försvann typ lika fort som den dykit upp i skallen =P

 

Om jag inte varit så vidunderligt envis så hade jag nog setat ner på vägkanten, slängt cykeln på vägen och gett upp, men eftersom jag inte är sån, utan att jag ska fram till varje pris (hade drygt 20 min på mig att komma ner till bussen), så kämpade jag på och vägrade låta snön besegra mig. Jag skulle fram och besegra snön som låg och hindrade mig på backen.

 

Efter en bit kom man fram till plogad väg och då rullade det på och man kunde cykla ikapp lite av tiden, men sen tänkte man väl inte igen dårå, för man tog sin vanliga väg och just där var det ju inte plogat som sagt. Min hjärna hade typ kopplat ur, det var bara framåt som gällde och då gör man saker av gammal vana.

 

Så jag kämpade på längs kajen i snön, på den oplogade gångvägen/cykelvägen, stretade och drog cykeln när jag tröttnade på att köra fast och sladda och när det krävdes för mycket kraft att hålla cykeln igång.

Kom till slut fram till sista cykel-/gångvägen och cyklade den sista biten. Låste cykeln och gick på bussen.

 

Men jag var inte glad, var mest sur och trött och irriterad på denna jävla förbaskade helvetes skitsnö, eller polgbilarna som inte kan ploga min del av stan innan man åker ut kl 06:10

 

Så jag fick ett konditions och träningspass sådär på morgonen, andfådd och svettig och genomvarm satt jag på bussen och så fortsatte det snöa, jag kan knappt titta åt snö just nu.

Snö är väldigt härligt och underbart och jag skulle inte vilja ha en vinter utan snö, men den kan ju skita i att ligga på vägana och göra det svårare för en att ta sig framåt. De enda gånger jag inte gillar snö är när man har bråttom och vill kunna cykla obehindrat, på PLOGADE vägar.

 

Tack vare min envishet gav jag inte upp, och det är ofta den jag har att tacka för mycket speciellt när det gäller sånt här =)

 

Imorgon tycker jag säkert om snön igen =)

Nu har jag kommit till ett läge i min träning där jag insett att jag måste förändra något för att minska min midja, dvs antingen måste jag öka min träningsdos eller variera den mer eller så måste jag minska mitt näringsintag, dvs äta mindre måltider, inte färre men mindre.

Just nu äter jag frukost, lunch och middag. Däremellan äter jag mellanmål/frukt/snacks (nötter o russin) var tredje timma för att hålla blodsockernivån i schack. Och även för att få ett jämnt näringsintag.

Jag vet att när kroppen bygger muskler så bör man äta mer, men vill man även gå ner i vikt så är det för mig nu enklaste sättet att förändra genom att äta mindre portioner, speciellt till lunch och middag.

Frukosten ändrar jag inte då den är dagens viktigaste måltid!!

 

Idag blir en dag då jag får ta avsteg från min kost (jag äter normalt inte vetemjöl eller saker innehållande socker) då det både är fettisdag och pannkakans dag. Visst går det att göra pannkakor utan vetemjöl, men..... de blir ju inte samma sak.

Så idag blir det pannkakor o glass på kvällen efter träningen (kanske ska ta o inhandla pulver för proteinpannkakor =P), samt en eller två semlor med varm mjölk - mumma =)

 

Ibland får man synda. Sen blir det att gå tillbaka till min kost igen.

 

Min mat idag:

Frukost: Havre&råggrynsgröt med lingonsylt, kokt ägg, ett glas lantmjölk med naturlig fetthalt samt en liten espresso (kapselmaskinespresso)

Mellanmål 1: Avokado och kiwi

Lunch: Stekt laxfilé, broccoli, fryst hackad spenat

Mellanmål 2: Banan och nötter med russin

Innan träning mat: En tallrik fil med kokosflingor, krossade linfrön och russin

Efter träning mat: Kesella 10%-ig blandat med Female Recovery pulver

Middag: Pannkaka med melonglass och en semla.

 

Som ni förstår så äter jag en hel del, så att dra ner på portionsstorleken vid lunch och middag är inte helt omöjligt. Viktigaste när man tränar är att orka träna hela passet, att inte svimma, och då är det viktigt att få i sig något tidigast 2 timmar innan träning. Samt att få i sig något inom 45 minuter efter man tränat.

 

Sedan så bygger kroppen muskler under sömnen, återhämtning och vila och uppbyggnad. Under träning så bryts musklefibrerna ner, och för att få stopp på nedbrytningen och få bort stressen i kroppen ska man andas ner  ( komma snabbt ner i vilopuls) fylla på med energi i form av mat.

 

Så ikväll blir det ett pass Sh' Bam, var ett tag sen sist, men ska bli kul o dansa o släppa loss igen, få lite konditionsträning =)

 

Hoppas ni får en bra dag!!!

Japp, mitt inne i februari och veckorna går i rasande fart.

Förra veckan blev det mest träna hemma med fantastiska pass från P90X.

Vill man göra något som känns och som känns rejält så är Yoga X passet ett Yogapass utöver det vanliga. Tänk 1h30min yoga i olika positioner som man inte visste att ens kropp behärskade. Visst är det vingligt och svårt i början, men ge det flera gånger. Jag blev fast efter första gången, för dagen efter så märkte jag vilken träningsvärk det gav, Sweet :) Så jag ska försöka köra Yoga X iaf en gång i veckan.

 

Har även testat ett nytt pass som en på gymmet där jag tränar (Linus Johansson, fyi) utvecklat tillsammans med hon som ligger bakom AfroPowerdance (Cecilia Gustafsson), hon kommer från Järvsö btw.

Passet heter Soma Move och är cirka 30minuter långt och görs i ett flöde. Jag kan säga att man svettas mycket av det passet och det är jobbigt som tusan, men roligt och annorlunda och liksom Yoga X totalt uttömmande, och välbehövligt för alla kroppar.

Det jag tänker på är just smidigheten som båda passen ger, styrka och smidighet.

 

Får ni chansen att testa Soma så gör det!!! Rekommenderas!!

Körde det första gången på BollnäsEss i oktober, och nu senaste på hemmagymmet i Hudiksvall i början av januari.

 

En grej till som jag skulle vilja köra mer av är CrossFit, sjukt jobbigt men sjukt kul. Får väl testa GRIT när de passen komme rpå gymmet i mars, 30min pass är bra, för då kan man ta ut sig totalt och sedan vara nöjd =)

 

I motsats till förra veckan så blir det till o träna pass på gymmet, började igår med BodyPump (skönt att köra något man känner sig hemma med och där man kan alla röröelser) har kört en del Kettlebellspass, men efter min olycka med att ha fått ett 10kg klot i huvudet är det inte riktigt lika kul längre.

 

Det går väl i omgångar det där. Det som är bra med Kettlebells är att mina underarmar blir större och starkare, och de underarmarna har jag saknat. Samt att man får upp pulsen på ett helt annat sätt genom att aktivera fler muskler i en rörelse!!

 

Så i veckan blir det CXworx (också det ett superbt core pass), 2 st pass Func Gym Training - med träningsband (likt TRX) men ett koncept utvecklat av Linus J, kanske nåt kettlebells pass eller pump-pass.

 

Ha en bra vecka allihopa!!! Och kom ihåg: Den bästa träningen är den som blir av =)