Så mycket tankar, och minnen.

Just nu är fdet svårt att få reda i hjärnans vindlingar och främst att sluta tänka och fundera så mycket.

På det som inte blev.

 

Släppa tankarna och få ro i hjärnan, veta att det inte finns något jag kan göra för att påverka.

 

Det som har hänt har hänt och kan inte ändras. Det som är är.

 

Därför känns det bäst att få ut de där tankarna, och skriva ner dom här.

 

Det har varit en bra tid. Jag har verkligen levt i nuet och tagit vara på tiden. Mått bra och bara levt i den dag som är. Inte tänkt på det som varit eller det som komma skall, utan bara här och nu och tagit vara på den tid som vi spenderat ihop. Verkligen fokuserat på att vara där, ha det bra och känslan av att veta att man levt sina timmar, minuter och sekdunder med en bra människa är det man vill.

 

Har liksom inte tänkt på något annat än att bara vara där och då. För det är i nuet vi lever, och det är i nuet vi ska vara. Det är det vi kan påverka. Det är där vi är och andas. Så genom att ta vara på varje minut i närvaro av en annan person, när man väl träffas, DET är viktigt. Då man nu träffades så sällan.

 

När man är så trygg i sig själv och i sitt sällskap så är det skönt att man helt kan visa den man verkligen är. Vara sig själv i alla lägen. När man respekterar varandra och känner att man kan vara öppen och prata om allt, när det är högt i tak. När man bryr sig om hur den andre mår och vill det bästa för varandra.

 

Jag kommer alltid vara sann mot mig själv och visa vem jag är, då jag inte bryr mig så mycket om vad folk tycker och tänker. Jag har mina åsikter och jag är den jag är, lite tokig ibland men galet snäll och trevlig :) har mina egenheter, men vem har inte det.

 

Jag behöver skriva av mig saker för att bearbeta, bringa reda i det som snurrar runt i huvudet, när jag inbillar mig saker och försöker lura mig själv.

 

Alltid tidigare har jag sagt upp kontakten med de killar det slutat med, för att skydda mig själv ( har jag trott) men det har nog egentligen varit för att inte ta itu med det problem jag kanske måste jobbamest med, dvs inte fortsätta höra av mig i tid och otid fastän jag inte får svar, fastän det inte är lönt.

 

Det är väl därför jag vill skaer ska hålla så länge som öjligt, för avskeden är svårast, även när båda vill behålla varandra i sina liv. Fast på ett annat sätt, då det som skapats kanske är värdefullt på sikt, men inte fungerar just nu. Att framtiden har annat att utvisa, och man får se vad osm händer. Men att man måste släppa taget just nu.

 

Inte älta, inte fundera och inte höra av sig. När det är saknaden av att höra från den ena som är det man allra helst vill, men man vet också att det är det som egentligen är värst.

 

Man vill ju att vänskapen ska bestå, när nu inte djupare känslor växte fram, för personen som man lärt känna blev en vän man vill behålla.

 

Blev kär i ett landskap och i norrland, fick uppleva och dela en annan persons liv, och se fantastiska saker. Ny a upplevelser och minnen, som jag håller kärt.

 

Nu med den här erfarenheten och de här senaste månderna vet jag ju iallafall att det inte är hopplöst, jag vet att jag kan hitta rätt, att man kan vara sig själv med en person, känna trygghet och bara vara den man är och en annan person tar en för den man är, accepterar alla brister och allt det positiva. Man kan umgås och ha kul. Och hitta en person som mamn funkar ihop med på alla plan.

Det där med att leva i nuet och ta vara på den tid man har tillsammans, är också en väldigt viktig del. Samt att utseendet betyder väldigt lite, det låter kanske klyschigt men det är insidan som räknas =)

Att kunna vara med varandra och trivas ihop, kunna göra saker tillsammans och må bra.

 

Sen hur det blev som nu, vet jag är lika från båda håll. De rätta känslorna infann sig inte från något håll. Och då är det bara rätt att släppa taget och gå vidare.

Men minnas och komma ihåg den fina tid vi fick ihop.

Man lär sig alltid något nytt, och tar med sig sina lärdomar vidare i livet.

 

Denna gång vill jag behålla kontakten med människan i mitt liv, för vi är inte osams och det är i grund ett gemensamt och överenskommet beslut. Även om det ena gjorde slag i saken först.

 

Svårigheten med att släppa taget om människor har jag, och jag fastnar lätt och fort vid människor, tycker om folk och att tillbringa tid ihop och umgås.

Kan detta utvecklas till vänskap (om kontakten blir sporadisk) så är det ju bara bra, för då har jag brutit från min ovana också och vuxit än lite mer. 

Jag vill inte bli osams och jag vill inte tappa kontakten, så nu måste jag släppa, sluta tänka på att jag vill träffa honom. Varar ärlig mot mig själv och tänka på senast vi sågs, och hur det kändes då. 

 

Inte skönmåla, som det ibland blir när man inte ses så ofta, och mest håller kontakten via sms. Målar upp scenarior och fantasier som egentligen inte är. 

 

Inse att detta var för det bästa, för att vi båda ska kunna träffa den rätta, den där allt stämmer, där de rätta känslorna infinner sig. Och till det finns det gott mod =)

 

Man lär sig bara mycket på vägen!!

Och jag vet att jag kan träffa en bra, omtänksam kille som tycker om att spendera tid med mig och umgås med mig, tar alla mina fel och brister, tar alla mina goda sidor. Ser likheter och olikheter och gör något bra med det. 

 

Det var väl bara synd att känslorna inte infann sig med just denna person, ömsesidigt. Då jag trivdes så bra med honom och vi träffades när mitt liv var bra, när jag egetnligen inte ville ändra nåt. Men jag tog chansen och träffade honom och det är så könt att få veta att hur man än är så finns det människor som tycker om en för just mig och vill träffa mig för att jag är just den jag är!!

 

Jag är glad och tacksam för allt denna tid fört med sig!

Att jag kanske inte klarar av distansförhållanden så bra, det är iaf svårt att lära känna nån på distans.

Att oavsett vem man är, hur man är och vilka tokiga egenskaper och intressen man har så finns det fina, gulliga, omtänksamma och trevliga killar i världen.

Gäller bara att träffa rätt.

 

Men man ska ju också träffa mycket folk för att veta vad som är rätt för en själv.

 

Så, avsluta med de kloka orden;

Lev i nuet inte i det som varit eller det som kanske kommer, för det är här och nu du lever =)

Sluta tänk.

Släpp tankarna och fokusera på det du har och glädjs åt att du har upplevt fina saker.

Acceptera att saker händer, att det som hänt har hänt och att du inte kan påverka.

Njut och ha kul - för du lever bara en gång!

Ta vara på den tid du har!

Lev här och nu och tänk inte så mycket på resten.

Varje minut som går där du tänker på det som varit missar du något, det är sekundrar och minutrar av ditt liv som inte kommer tillbaka.

Det är när vi lever idag som vi mår som bäst - Och det vet du!!!