ensam med mig själv
Jag har alltid gått själv genom livet. Har aldrig haft de där bästa kompisarna, fick fina kompisar i Linköping ❤
Ibland tror jag att det är meningen att jag ska leva ensam.
Har svårt att få vänner och behålla kontakten för att jag inte orkar vara den som hör av mig hela tiden.
Jag är rädd för att förbli ensam och inte hitta någon att dela livet med.
För allt jag vill är att hitta vänner att umgås med, få dela bra och dåliga dagar, hitta nån att älska, skaffa familj med.
Jag vet att jag duger som jag är, och jag tycker om den jag är.
Men att ett dåligt förhållande, mitt första, fortfarande ska få påverka mitt liv. Att den människan sa att det var mitt fel att det tog slut.
Jag som bara är mig själv och tar folk för de de är. Jag som är snällast i världen.
Såklart det var fel på honom, men de orden följer med så fort något går emot.
Vet inte varför jag har svårt att öppna mig för folk, gick ju fint för mina kära vänner i Linköping :-) och för vissa efter det.
Men alla verkar ju så glada, må bra i sina liv och ha hittat sin väg, medan jag är kvar och söker...
Vill inte belasta andra med mina problem, så jag gömmer mig bakom en fasad.
Trycker undan och visar inte mig själv. Vågar inte visa mig själv för risken att bli lämnad själv igen.
Jag vet att jag mår som bäst när jag är mig själv och sann mot mig själv helt och hållet. Inte funderar och bara är här i nuet och lever o nuet.
När jag inser värdet i varje dag.
Att det är så här att leva.
Att man öppnar upp sig för människor, släpper in dom i sitt liv och får må alldeles underbart ett tag, ha en riktigt bra tid för man lever här och nu. Och sedan inte veta vad framtiden ger.
Det är bara jobbigt att inse att jag är själv och ensam i så mkt.
Kommentarer
Eva Maria Torstensson
Hej Maja!
Har läst din blogg lite då o då och blir berörd.
Känner igen mig i mycket i det du skriver.
Man kan kanske tro att jag mår toppen på fb, att man får det intrycket men det gör jag inte.
Jag har som du en del i bagaget och kämpar varje dag med mig själv.
Tråkigt att du känner att du är ensam och själv i mycket men att vara sig själv det håller bäst i
längden. Även om vi har olika bakgrund till allt som skett så känner jag med dig.
Vi känner inte varandra mer än det vi skriver på fb men jag finns här, så du vet.
Kram Eva
Trackback
