Jag tror att många ibland känner mig bättre än vad jag gör själv, för de ser min inre glöd, min styrka och min passion. Att det kanske ibland är svårt att umgås med en person som vet sitt värde och som inte bryr sig om vad andra tycker och tänker, utan kör sitt eget race.

 

Jag vågar leva mitt liv och vara den jag är helt och fullt.

 

Och jag är en känslomässigt styrd person som är starkt sammankopplad med mina känslor, med en drivkraft och en vilja och envishet som gör att jag kan flytta berg om jag bara vill.

 

Det är när jag kopplar på hela mig själv och allt som jag innebär som jag kan förändra. Och jag vill åstadkomma så mycket mer än vad jag gjort.

 

Jag vet inte vad jag gör, men det verkar ju som människor dras till mig och ser min snällhet och godhet.

 

Att verkligen veta vem man är och veta att man blir känslomässigt berörd, och att känslorna styr mycket, ibland svämmar de över. Men jag skulle inte vilja vara utan dom, för de gör mig till den jag är. Den omtänksamma ärliga och uppriktiga person som gör mig till mig själv. De är en integrerad del av mig och germig en inre styrka osm många inte har. Jag vågar känna efter. Jag vågar släppa in folk i mitt liv och bli berörd. Och jag vågar vara mig själv, låt det bära eller brista. 

 

Jag är den jag är och är stolt över det. För jag har så mycket godhet ochomtanke om andr aimig. Vill alla andra väl och ibland ge mer än jag har.Jag är bäst på att vara mig själv. Och det kommer jag fortsätta vara. Jag hoppas någon vill stanna någon gång och fortsätta leva med mig.

 

Jag är den jag är och har en stor livskraft och kärlek till allt levande. 

Jag kommer aldrig förneka mig själv, och jag vet att så länge man är sann mot sig själv och vet vem man är så kan under ske. 

 

Ibland blir livet inte osm man hade velat och ibland händer det saker som får en att kraschlanda. Och det tror jag man behöver ibland. Bara släppa ut allt, släppa på alla spänningar och få känna sig värdelös och nedtryckt. Jag är bra på att trycka ned mig själv psykiskt, och få mig att känna mig själv värdelös och att allt är mitt fel.

Men jag är också bra på att vända de tankarna på en sekund, prata högt för mig själv och se mina styrkor. När allt är botten och jag inte vet hur jag ska kunna ta mig ur, när allt bara är svart. Då har jag en unik förmåga att bara vända på femöre.

Se mina styrkor, det som gör mig till den jag är och som med rätt vilja och inställning gör mig starkare och tryggare än någon jag känner.

 

Och det har jag förstått att den styrka och kraft jag har inom mig, att jag har lärt känna mig själv och hur jag fungerar, det är inte många som känner sig själva på det sätt som jag gör. För man vågar inte gå så djupt och känna sitt eget inre väsen. Man kanske aldrig har vågat krascha och bryta ihop.

 

Bara det faktum att jag bröt ihop, kände hur tomt allt blev och att jag insåg att jag tyckt om denna speciella människa mer än vad jag insett tidigare, nu när allt fick landa och jag kände tomhet inför att inte ha någon att berätta allt för. När kontakten typ är bruten, men ändå inte. Det faktum att jag än en gång fastnat för en människa och tyckt om en person, det gör mig glad och jag får en större tilltro till mig själv. För jag trodde inte det kunde hända.

 

Och jag har väl börjat inse att det som hänt har hänt, att livet går vidare och att man inte kan fastna i det som varit. Livet rullar på vare sig man vill det eller inte.

Jag får inse att jag och han fick en fin tid tillsammans och att man kan hitta en ny person, det är inte omöjligt att  finna sin person. Det som varit har varit, och det var en fin tid, rolig och trevlig och jag mådde som allra bäst och tog vara på tiden varenda gång vi sågs gför att inte ångra något, och att man inte visste hur länge saker skulle bestå. Utan bara vara här och nu, för det är bara just i det ögonblick vi lever som vi kan uppleva saker.

 

Man får minnas och vara glad över att vi ändå fick 5 månader med varandra. Fem fina månader.

 

Jag finner styrkan och kraften inom mig, och mitt fokus och kämpaglöd. 

Jag är inte död än så varför ska jag ge upp?

Idag så började jag med att se att livet går vidare, att man inte kan ändra på det som hänt, att vi går olika vägar och att det inte var menat att vi skulle vara med varandra men att vi skulle få en fin tid ihop och lära oss något om oss själva.

Man får acceptera de förändringar som sker, för i slutändan så tror jag mycket på att man ska träffa mycket olika folk för att lära sig mer om sig själv och det är ju en ynnest att få träffa och lär akänna alla de jag har i mitt liv. Och de som har charmats av mig och ser mig för vem jag verkligen är de stannar kvar i mitt liv. Det är värdefulla människor, där man måste vårda vänskapen.

Vårda det gemensamma och se människan.

 

Jag är en omtänksam person som vill att andra ska ha det bra, och vill behålla människor som är viktiga i mitt liv. Som jag har fått en djupare kontakt med och som jag inser vore för värdefulla att släppa taget om.

 

Men ibland så måste man ta hand om sig själv, och inte bara tänka på alla andra.

 

Och ibland måste allt få landa för att inse hur mycket en person betydde för en, och hurmycket man sknar den dagliga kontakten. Gråta och känna sig värdelös, inte tro man klarar av något. Och sedan finna styrkan och resa sig. Inse det fina och underbara man fått uppleva, att man kan ha det så bra bara genom att leva här och nu, och ta vara på sin tid varje timme och minut.

 

Det var så jag tänkte imorse, när jag körde till jobbet. 

Att det är idag jag ska leva, se det positiva i varje dag, sluta fokusera på det negativa. Plocka fram det jag har i mig och se till så att jag själv får igenom de förändringar jag vill.

Målinriktad och fokuserad på det jag vill ha allara mest.

Och att det som varit har varit, man kan inte ändra det som hänt. Och man får ta till vara det som ändå består.

Att det som hände var till det bättre, att man inte vet vad ens handlingar för med sig.

Det som är gjort är gjort.

 

Bra fortsätta leva för livet rullar på.

 

Jag hoppas vänskapen kan bestå, och att manlärt känna varandra så bra ändå. Att man ser bådas värde. Något borde det ju varit eftersom vi trivdes med varandra. Och kände att det var dags att avsluta innan man blev irriterade på varandra och började bråka. Omtänksamhet om varandra och att allt inte var hundra i det man hade.

 

För det måste ju vara så att ingen av oss egentligen hade trott att det skulle sluta nu, att man när man började ses hoppades att det skulle vara längre. Men ibland är det inte menat att man ska vara med varandra på det sättet, och att man ska få sin fina tid ihop. Och sedan inse att man har en plats i varandras liv men inte på det sätt man trodde först.

 

Man möter mycket folk i livet som berör, vissa stannar och vissa försvinner. Och man vet inte alltid varför. Men har man fått en djupare kontakt och ser ett vänskapsband och att man inte vill förlora en viss person, så kommer man behålla kontakten.

 

Framtiden är en tid man inte vet något om, och jag hoppas den för med sig ljusa stunder och återträffar och fina upplevelser.

 

Just nu ska jag leva så bra jag kan, och fokusera på mig själv och mitt liv. Finna min styrka och envishet och fokusera på målet. Fortsätta beröra folk och fortsätta träffa människor. Finna styrkan i mig själv och tycka om mig själv och trivas i min ensamhet. Bara leva här och nu och inte fundera ås mycket. Vara tacksam att man får träffa fina ochunderbara killar och människor, och att man kan lära sig något av dem och att man fick ha en fantastisk tid. Att man kan fatta tycke för killar igen och att man kan vara sig själv helt och hållet och folk tycker om en för den man är.

 

You can't change what has happened, you can only make the best out of it, and realise that you have actually lived in the very present.

 

När man har med andra att göra så vet man inte vad de tycker och tänker. OCh man vet att det inte är en s eget fel. För alla kan inte passa ihop kärleksmässigt. Ibland är det menat att man ska passa ihop påandra sätt.

 

Men det blev tomt och ensamt. Men jag vet också att jag kommer hämta mig och kunn alämna det bakommig och se framåt.

Och någon gång hoppas jag att vi två kommer kunna ses igen, som vänner. Men just nu är jag inte redo.

Du är värdefull och jag är egentligen glad att det som hände hände. För jag mådde inte bra innan heller med min oror och tvivel på hur du kände. Men nu när jag vet så är tanken lugn. Och fokus komme rnu vändas från dig på mig. För jag ska lära mig leva mitt liv igen utan dig. 

Och göra det jag är bäst på.. Gå min väg. träffa nya männsikor och vårda den vänskap som finns.

 

Du lever ditt liv ochjag lever mitt. Hoppas bara våra vägar möts igen.