Det fina och goda i livet - Vänskap

I tisdagskväll så blev en snabbt inbokad fika av med FF, alltid lika trevligt och man blir så glad när man ser honom komma med cykeln, fast denna gång så kom vi fram till Waynes samtidigt från två olika håll, med varsin cykel, och ställde dom nära varandra.
 
Han ler och ögonen lyser och är glad över att se mig, och jag är lika glad över att träffa honom.
 
Fikade i 1h40min denna kväll också, har mycket att prata om, allt möjligt, oftast nya samtalsämnen varje gång.
Denna gång avhandlades skidåkning (utför) och lite snack om längd (även om ingen av oss är aktiva längdåkare), träning och vädret, cykling och sedan lite av varje. Vad man gjort och vad man ska göra.
 
Det är trevligt och roligt att ha dessa fikastunder med FF, han är en trevlig kille, som jag är skitglad över att vara vän med och ha lärt känna.
 
Typ varannan vecka ses vi och tar en fika, och blir så glad att träffa honom.
 
Vi skojar och skrattar och har en fin stund tillsammans.
 
Vi tar oss tid att träffa varandra och båda tycker det är kul att kunna umgås, värdesätter dessa stunder, då de har blivit en del av ens vardag.
 
Det är roligt att känna lite folk utanför jobbet, utanför hemvärnet, som man kan snacka med om allt möjligt, om livet och det dagliga. Få ta del av en annans liv och värld.
 
Vi har lite saker gemensamt, han har nyss börjat träna på gym och jag tränar ju som sagt en hel del.
 
Vi åker utför och känner inte så många i vår egen ålder i stan. Han komme riofs från Sundsvall så han har inte så långt "hem", men det är bra att känna folk i den stad man bor, som man kan umgås med på vardagskvällar och ha det trevligt ihop med.
 
Man bryr sig om varandra, och efter att det under hösten var lite knaggligt med bekantskapen så blev den efter ett frågande sms och möten/fika en gång i veckan en företeelse som jag tror båda två värdesätter stort.
 
Det är också dessa fikastunder som gör livet lite roligare, och jag är glad och mår bra efter att vi setts och haft vår fikastund på Waynes.
 
ett tag trodde jag att vi aldrig mer skulle ses, men sedan hände något, jag sa att jag ville träffas och umgås som vänner, och det nappade han på, och sa att han gärna ville umgås som vänner. Och sedan har vi setts regelbundet när vi varit i stan och haft tid att ses och fikat.
 
Det är de små gesterna och trevliga stunderna som förgyller ett liv


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0