Jag tror det mesta handlar om inställning.

Den inställning man har till livet.

Den inställning man har till jobbet.

Och så vidare...

 

Jag tror det handlar mycket om vad man väljer och hur man väljer.

Det handlar om val.

 

Jag väljer att må bra.

Jag väljer att inte klaga och haka upp mig på småsaker.

Jag väljer hur jag vill leva mitt liv, och jag vet att jag mår bra när jag ser positivt på tillvaron. 

Uppskattar de små ljusglimtarna och det som gör livet värt att leva.

 

Nya upplevelser, nya överaskningar.

 

Livet är för värdefullt för att gräva ner sig och må dåligt.

Det gäller att ta vara på den tid vi har här på jorden.

Och jag väljer att leva och må bra.

 

Jag kanske har ett särdeles starkt psyke som gör att jag kan släppa jobbet och all stress när jag går ut genom grindarna. Att jag inte tänker på eller reflekterar över andra människor utanför jobbet, utan min fritid är min. Det är den tid jag har med mina nära och kära, mina katter och mina intressen.

 

Jag vet att det tär för mycket på krafterna och det är jobbigt att må dåligt, därför väljer jag att må bra!!

 

Jag har slutat tänka och fundera så mycket över varför sake rhänder och vad som skulle hända. Slutat oroa mig för sådant som ändå inte ståri min makt. När oron och alla funderingar inte finns där, utan jag bara lever här och nu och tar in det som händer ivardagen, så mår jag mycket bättre. Men det har varit en process att hitta hit och jag har gjort ett aktivt val att släppa allt det som gör att jag inte mår bra!

 

Kan jag, kan ni!

 

Jag har hittat en väg som fungerar för mig. Tänker inte ens på jobbet på helgen, har ingen "söndagsångest" vet bara att jag ska upp tidigt på måndag, och komma in i mina rutiner, med jobboch träning. Jag grämer mig inte halva söndagen för att åka till jobbet.

 

Jag tar vara på min lediga tid och gör det bästa av den. 

 

Jag tror det mesta löser sig till slut, och jag vet av egen erfarenhet att det inte lönar sig att gå runt och oroa mig för framtiden och livet.

 

Det är den där oron som blir ett störningsmoment.

Att gå och ständigt oroa sig för hur det ska bli, hur framtiden kommer bli, hur morgondagen kommer bli. Det går inte att leva så, för då lever man inte här och nu utan man lever i framtiden.

Och då missa man det man har precis framför ögonen.

 

Min bästa lärdom efter att ha levt i 30 år (lärdomar jag erhållit på de senaste 5 åren) är att det är bortkastad tid med att gå och oroa sig för en framtid man inte ens vet hur den komme rbli.

 

Det enda man kan påverka är här och nu, och det är bara här och nu man kan leva. Så varför då oroa sig för något man inte direkt kan påverka.

Allra minst om det inkluderar andra människor.

 

Ta vara på er tid, och den tid du lever i så mår kroppen och själen mycket bättre.

 

Ha kul, umgås med vänner och bekanta, det som ändå är bestående och som ger oss mer välmående i längden.

 

Vi har en väg här i livet, och den som oftast är jobbigast är att inse att man imorgon inte riktigt levde idag, och tog vara på den tid man hade. När dagarna flyger fram och man undrar vad man egentligen gjort. Fyll dom istället med saker som får dig att må bra, och ta vara på varje timme som spenderas med de du tycker om =)

 

Du kan även påverka din framtid genom att göra olika val här och nu. Och det är bara du som kan förändra ditt liv, du kan inte förlita dig på att någon annan ska fixa ditt liv.

 

Man har alltid ett val, antingen nöjer man sig med det man har (för mn tror inte man har något val) eller så hittar man en ny väg och förändrar det man kan.

 

Det hjälper inte att klaga på sake roch ting, om man själv inte är redo eller villig för att förändra.

 

Allt börjar med en förändrad och ny inställning!

 

Många tror jag måste inse att man inte kan allt, och att det finns begränsingar i hur hårt man kan köra innan man går under. att det finns en övre gräns, och att den gränsen inte är kul att hamna på.

 

I mitt liv lär jag kroppen att ibland hålla och hantera en högre stressnivå, jag försätter kroppen i stress med vilja, men jag kan ändå komma ur stressen fort. Det handlar om motion och träning.

Att både producera stresshormon och vänja kroppen vid sådan stress, men att sedan kunna komma ur det stadiet är nog det viktigaste.

 

Jag vet hur jag ska göra för att stressa ner. För en stressad kropp är en kropp som inte mår bra. Och du kan inte träna upp något och bli bättre med en konstant stressad kropp. Så nervarvning och avslappning och andas ner i magen är superviktigt efter ett stressande träningspass. Det många glömmer. Med ett kosntant stresspåslag får kroppen aldrig koppla av. Och det enklaste sättet är att aktivt styra andningen från bröstet ner i magen.