Jag skaffade inte katt för att ersätta en kille, jag skaffade katt för att de räddade mitt liv....
Idag har jag bestämt mig för att berätta något om mig själv som inte många vet, det är hur jag mådde efter min sjukdom och hur mitt liv påverkades både på jobbet och hemma.
Hösten 2012 och våren 2013 mådde jag rent ut sagt dåligt, psykiskt dåligt.
jag hade ingen vilja att leva och var deprimerad, mådde så dåligt så inget funkade utom träningen.
misskötte jobbet och klarade inte av att äta ordentligt, kunde strunta i att äta på kvällarna för att jag inte såg något positivt i mitt liv.
det var mörkt och efter att ha drabbats av lungemboli som nästan tog död på mig, jag lever idag på grund av att jag tränar regelbundet och hade ett starkt hjärta. En av många bra anledningar till att träna både styrka och kondition.
det enda som jag fann någon glädje i var naturen, Hälsingland, Hudiksvalls gym och träningen där, och min medverkan i hemvärnet, där jag gjorde det som jag tyckte var allra roligast.
men det är psykiskt jobbigt att vara så långt från sin familj, försöka lära känna folk i en ny stad, och känna sig som hemma i en stad och inte vara frisk....när ens egna kropp inte fungerar som denbrukar och man inte förstår vad som är fel....när allt bara känns konstigt....
ingen som inte har upplevt samma sak kan förstå.
Så starten i Hudiksvall var allmänt jobbig, och insåg snabbt att jobbet inte var som jag trodde, att jag inte passade in, även om folk tror att jag hade ett bra jobb. Men vad är ett bra jobb?! Ett jobb med bra betalt där man inte trivs?! det är inte bara för pengarna och tryggheten man jobbar, utan man vill utvecklas, göra något man tycker är kul och trivs med, inte ha ont i magen varje dag man ska gå till jobbet, utan man vill se fram emot att gå dit, träffa trevliga jobbarkompisar och trivas med det man gör.
jag gick till jobbet, gjorde det jag skulle, och gick sen hem. Mådde dåligt av all pessimism och allt klagande, allt tjafs oh bråk. Kunde inte klara mina uppgifter då jag inte hade varken engagemang eller motivation.
jag har hela tiden varit öppen med hur jag mått, och försökt larma att dt inte varit bra, men inte tagits på allvar, förrän det hade gått för långt.
jag visste att jag var tvungen att hitta nåt som kunde ta mig ur min onda spiral, att få fokusera min energi på något annat än att må bra, att se till så att livet fick mening, att ta hand om en annan varelse. att ha något att leva för. något som gör ens liv värt att leva.
det var då mina katter, först i form av Linus, kom in i mitt liv. Han räddade mig, jag hade någon som blev glad att jag kom hem på dagarna och någon som behövde mig, var beroende av mig. Så jag var tvungen att ta hand om mig själv, så att jag kunde ge honom det han behövde. Gå upp varje dag och ge honom mat, se till toalådan var rengjord mm.
sedan kom även Emmy in i mitt liv, för att ge Linus sällskap på dagarna och så han kunde få leka och brottas, få lära sig bli katt igen.
utan mina katter så skulle jag inte må så bra som jag mår idag, och inte ha den optimistiska tron på att livet kan bli underbart, att livet ät underbart att leva.
vet inte alls hur jag skulle må idag om de inte kommit in i mitt liv, jag vet bara att jag troligen inte skulle ha upplevt så mycket roliga och fantastiska saker som jag gjort det senaste året, träffat fantastiska människor och gjort roliga saker, riktigt levt livet, och inte tänkt på morgondagen bara njutit och tagit vara på dagen idag.
jag är rädd att jag inte alls skulle må så bra som jag mår nu, och fortfarande vara kvar i mörkret. Jag kan inte föreställa mig ett liv utan dom, eller de människor jag träffat under det senaste året.
att få känna sig behövd och rycka upp sig själv var det jag behövde.
nu ser jag ljust på livet, och mår bättre än jag någonsin mått. Och det har varit en resa.
jag vet att jag kommer träffa en kille som är rätt för mig, och som jag kan vara mig själv med.
jag har lärt mig att från den djupaste mörkaste graven så kan livet bli ljust och härligt och underbart igen.
man kan finna orsaker att leva och njuta av varje dag.
det är också något jag tagit fasta på att ta vara på varje dag, att leva just här och nu, vara i den tid man är, för att det är bara då man kan leva och påverka. Man vet inte vad framtiden bär på. Så det gäller att leva så bra som möjligt just nu, och ta vara på alla chanser man får, så ångrar man inte något sen.
njuta av nuet och de man spenderar tid med, vara närvarande och med.
träffa härliga, underbara personer som man trivs med och kan vara öppen med.
ända sedan jag fick veta att jag fått mitt nya jobb, och vetat att jag skulle sluta på iggesund, så har jag mått bättre och bättre för varje dag. Att flytta till Örnsköldsvik, lämna Hudiksvall med alla jobbiga och roliga minnen, byta lägenheten mot ett hus, och nu så vet jag, jobba med något jag verkligen trivs med.
hade kunnat gå till jobbet i lördags å, bara för att jag ville vara där så mkt som möjligt, det är en känsla jag inte känt för ett jobb sedan jag var i Frövi.
mitt nya liv har börjat, och jag ser bara på framtiden med tillförsikt.
och ser fram emot att träffa mannen i mitt liv.
inte alla ersätter en kille med en katt, och jag har absolut inte gett upp, så det gäller att ta reda på fakta innan man dömer.
jag har saknat djuren, då jag växte upp med djur, men som allergiker finns det inte många val, och för mig som djurmänniska så var det en dröm som gick i uppfyllelse när jag insåg att jag tålde sibiriska katter. Ett pälsdjur i en pälsdjurallergikers hem, hos någon som saknar umgänget med djur och som saknar ridningen och hästarna. Det liv jag en gång hade, men som jag aldrig trodde jaga skulle kunna ha igen.
Enough said
good night
Kommentarer
Sara
hej Maja, vad fint skrivet! Hade ingen aning om att du hade drabbats av lungemboli, läskigt att läsa om det också i din blogg. Kramar från Stockholm och en gammal klasskompis :)
N
Ja, det är få som vet hur mycket glädje en katt kan skänka. Jag visste inte det heller innan jag hade katt. Men sen öppnades en ny värld, nu kan jag inte tänka mig ett liv utan katt. Aldrig!
Mina katter har räddat många sömnlösa nätter fyllda med tankar och trista dagar när man inte har någon lust att göra nånting. Då kan man alltid "ta till" katten :)
Trackback
