Okej, dagens ämne är minirritation på ovanstående rubrik!

 

Jag har pluggat kemi, biologi, cellbiologi, mikrobiologi, biokemi, organisk kemi, proteinkemi, fysiologi mm mm kan rabbla upp alla kurser jag läst på min universitetsutbildning inom ämnet Kemisk biologi, jag är civilingenjör och har en väldigt bred kunskap om hur människokroppen fungerar, vad som händer i kroppen, hur den är sammansatt och hur hormonerna reglerar det som händer. Hur transport och energisystemen i kroppen fungerar och i stort en mer grundlig och gedigen kunskap om människokroppens beståndsdelar än vad en allmänläkare eller dietist har.

 

Denna kunskap, om hur allt hänger samman och hur kroppen fungerar som en helhet, det jag tycker är riktigt intressant och ger mig en förståelse för varför det jag äter nu fungerar så bra, det står sig slätt när man pratar med folk som får tips och råd, kostråd och hälsoråd från dietister och läkare.

När de säger att "kosten har ingen inverkan på ditt höga blodtryck, det enda du kan göra är att ut och motionera mer, gå 30 minuter om dagen, mm."

 

"För att du ska må bättre, för att njurarna ska må bättre, dra ner på ost och ät inte så mytcket mackor, annars behöver du inte göra så mycket"

 

Så säger jag att du kanske borde lägga om kosten mer, dra ner på vetemjöl och socker mm, då säger de " ja, men du är ju ingen läkare, du vet ju inte nåt om sånt"

 

Suck.....

 

Tyvärr så har jag oftast bättre kunskap om hur kroppen, hormoner och biokemiska processer i kroppen fungerar än läkare....

Och de dietister som ger kostråd i min kommun är väl inget att hänga upp i granen heller....

 

Jo, jag har varit i kontakt med sjukvården, för drygt 1 år sedan så var jag på återbesök efter min "sjukdom", (ja ni som inte vet det redan så drabbades jag av utbredd lungemboli våren 2012), och den läkare jag då träffade var en sådan där gammal läkare med gedigen erfarenhet kring hjärtsjukdomar osv. Han konstaterade att mitt hjärta var återställt och fungerade bra, vid ultraljudundersökningen.

Men sedan frågade jag om jag kunde få kontaktuppgifter mm till karolinska samt att ta del av provresultat från den koagulationsutredning som gjordes när jag las in på sjukhuset första dygnet. Men han tyckte inte jag behövde ha det, då han sa att troligen var det p-pillkren som var boven i dramat, orsaken till att jag fick blodproppar. När jag propsade och frågade igen, för jag vet ju hur forskare är och att de vill ta reda på saker, få mycket prover osv, och jag var ju intresserad av att riktigt få veta inte hans åsikt. 

Då sa han" ja, men lilla gumman du vet forskare vill undersöka så mycket och ta många prover, men det är troligen p-pillren som är orsaken"

Bara för att han då är läkare och har hållit på med sånt här länge, så var inte min önskan värd något. Sedan att han nedvärderade mig och kallade mig typ "lilla gumman" och klappade mig på axeln, gjorde mig ju skitförbannad. Orkade inte där och då propsa på, för insåg att jag skulle få samma svar igen...

Tänkte i det tysta att "jag vet nog mer än dig om kroppen, blodkoaguleringen mm" (gjorde mitt examensarbete inom just nämnda kategori) Och "du ska inte nedvärdera m,ig till att du vet bättre än mig." Men jag höll tyst :/ Tack vården för det. 

 

Så min slutkläm är: lita inte alltid på läkare, ifrågasätt. Du vet ofta mer om din kropp än någon läkare.

Och ta råd från andra, andra som har en grundlig genomgången utbildning i det mänskliga systemet, de biokemiska reaktionerna, kunskap om cellernas funktion och de som vet hur saker fungerar i kroppen - alla processer mm.

 

Det är inte för inte som många som gick samma utbildning som mig doktorerar mot utveckling av läkemedel eller biomolekyler mm.

Gick ju för sjutton en utbildning som de uttryckligen gav oss kunskapen och alla redskap för att kunna tillverka och utveckla nya läkemedel!!!

Så jag har då ingen kunskap om hur kroppen fungerar, nehej....

 

Läkare och dietister som är blinda för nya information, och ny forskning, vet inte allt....

 

Lev gott, må gott!

Ha en bra dag!